Under arbetet med ‘Vandrare’ insåg jag sommaren 2014 att det var omöjligt att hålla alla trådar och t ex karaktärers släktskap i huvudet. Lika så behövde jag noteringar och ledstänger för den fortsatta handlingen mer i detalj än enbart de större penseldrag som rymdes i min då allt mer ansträngda hjärna. Motvilligt kapitulerade jag inför det faktum att jag behövde minnesanteckningar. Dessutom skrev jag ner den nyfunna dokumentära kunskap jag förvärvade om orten och Brunnen under sommaren. Jag gjorde som jag brukar göra under mitt dagliga värv. Mina ruffa skisser för sajter, loggor och annonser på papper hamnar då på golvet innan arbetet flyttas över till mina digitala verktyg. Snart fanns därför ett tiotal A3 om Vandrare fyllda med släktled, detaljer om handlingen kapitel för kapitel – samt en och annan formulering som skulle ta berättandet vidare. Allt i en oordnad ordning på mitt kontorsgolv. Med andra ord ett typiskt synops förvandlat till ett ‘storyboard’. Ett storyboard som fylldes på med utvikningar efterhand som skrivandet flöt på. Lugn och glad insåg jag hur jag nu slapp det eviga bläddrandet i en numer rätt omfattande hög med manusblad och fullt ut kunde fokusera på skrivande och att väga formuleringar på (guld)våg.
Säg den glädje som varar…
År 2004 valde en kattunge att flytta hem till oss. En okastrerad hankatt om kanske ett halvår fann sitt hem i vår familj. Han är minst sagt en diva och när det inte passar så visar han det med eftertryck. Nåväl, efter flytten till landet och införskaffandet av ännu ett – nu av oss ‘valt’ husdjur, Ozzy – som är en hund har kattens protester under tider accelererat.
En dag, hemkommen från några ärenden, upplyste min hustru mig med viss bävan om att hon funnit mina noter prydligt hopknycklade till en större boll. Katten hade använt mitt synops som toalett och som katter gör ‘grävt ner’ lämningen i en väl bearbetad pappers-kompost.
Det tog faktiskt ända till jullovet som jag åter tog kraft till mig att återskapa det viktigaste och där med avsluta boken. Bilden visar hur jag efter kattbajs-intermezzot numer tejpar upp mina papper (och som här, Vandrare synops för sista kapitlen) på väggen.
Och, ja katten lever än. [Uppdaterat, se länk]