.
Sommaren 1990. Jag är med frugan i stugan. En helt underbar och varm sommar. Vår brunn sinade. På kvällarna åkte vi till en gyl, en mindre sjö, och badade. Jag simmade ofta rätt över den. Ca 100 meter. På rygg där i natten. Vår shäferhanne som var galen i vatten simmade bredvid mig. Ovanför mig svärmade bromsar som så gärna ville ta en tugga av mitt kött. Jag såg hur fladdermössen tog dom. En knapp halvmeter över mig slukade dom de elaka insekterna. Helt ljudlöst. Det var magiskt.
Berättelsen kom till mig en kväll. 24 juli. Som från igenstans. Sedan dess har den varit levande i mig. I princip varje dag. Ursprungsmanuset, ca 100 sidor, författades på en reseskrivmaskin. Den tidens laptop. Boken har behållt storyn, och en del av de formuleringar jag med möda slog ner på papper redan då.
.
Anm: Jag har några gånger fått frågan om titeln, ‘Vandrare’ – och nej, den har inget med Nordman att göra. Titeln satte jag den natten sommaren 1990. ‘Vandraren’ gavs ut 1994. Jag minns hur jag första gången när jag hörde denna underbara låt ryste lätt. Och, när jag nu många år senare fördjupar mig i lyriken, så ja – den skulle mycket väl kunna vara ledmotiv till filmversionen av ‘Vandrare’.
[Bild: originalmanus anno 1990, titelsida]