.
Redigeringen är inte enbart en redigering. I många stycken är det en ny bok. Med samma grundstory men med ord som fått mogna under 24 år. Ursprungsmanuset på 100 sidor har växt till mer än det tredubbla (420 sidor satt och klart). Historien har fördjupats, förtätats och växt. Handlingen är intakt. När jag tog upp mitt manus 2014 insåg jag (till min förskräckelse) att jag inte bara behövde skriva. Jag var tvungen att knyta samman många trådar. Jag kunde inte hålla dem i huvudet. Det blev till att bl a skapa det släktträd som är så viktigt för att förstå byns senare öde. För att göra det tydligt för mig själv (och för läsaren) ritade jag även kartor. Några av dem finns kvar i slutmanuset, och därmed i boken. Det blev många fulltecknade vita tavlor och anteckningar på papper. Jag måste bara berätta en sak. Jag har hört, sett och läst så många (riktiga) författare som alla sagt att karaktärerna i deras böcker får eget liv.
Nys!
Det har alltid varit min inställning. Ett finkulturellt språkbruk. Men, jag har häpnat över hur just några av mina karaktärer utvecklats långt bortom mina initiala intentioner. Fördjupats. Hur, eller varför, vet jag inte. Men när jag läser de rader jag skrivit blir jag såväl inspirerad som förundrad.