Tiger lämnade oss någon gång påsken 2016. En okastrerad hankatt som de sista åren (sedan 2012 på heltid) tillbringade sina år på landet. Och ja, para sig var hans stora intresse bortsett från den tid han spenderade hemma. Då var det mat (med uppfordrande skrik) och sova som gällde.
Jag har ännu lite svårt att omfamna hans vana de sista åren att uträtta en del av sina behov inomhus (se länk: Kattbajs). Till Tigers försvar bör anföras att han på ålderns höst blev senil. Jo vi har viss diagnos utställd av veterinär.
Inte nog med det, alla friarstråt och tillhörande kamper om honor hade satt ner hans fysik. Därtill blev han näst intill döv.
En dag fann grannen honom på vägen. Påkörd, och därmed hade han gjort sin sista färd. Den till katthimmeln.
På något sätt ett värdigt avsked. Där någonstans på väg till ännu en hona ändade hans liv. Kvar i bygden finns åtskilliga katter som bär Tigers typiska drag. Han hade för att vara en vanlig bondkatt ovanligt breda käkar. Det var stor humor när frugan besökte grannen med alla köttdjuren och hälsade på några veckor gamla kattungar som alla hade ovanligt breda, just det –käkar.